Den eftertraktade feedbacken
Vi önskar er en trevlig semester med sol och ljusa sommarnätter och bifogar en liten artikel om feedback och vikten att få vara värdefull.
Vi hörs igen i augusti.
Annika och Ulf
Den eftertraktade feedbacken
Känslan av att vara värdefull är central för att må bra och därför något som vi människor söker genom livet. Och det är framför allt genom andra som vi får den feedback vi behöver för att avgöra om vi upplevs tillföra värde och betyder något i det sammanhang vi befinner oss i.
Att ”passa in” i grupper har alltid varit livsviktigt för människan och vi är därför i grunden skickliga på detta även om förmågan naturligtvis kan variera mellan individer. Genom evolutionen har vi lärt att känna av vad som är ett förväntat och accepterat beteende i olika miljöer.
Vi behöver känna oss uppskattade och respekterade både för den vi är som person och för det vi kan prestera. Hur motiverad den känner sig som inte får uppleva sitt värde på arbetet är väl närmast en retorisk fråga.
Rädslan att inte duga
Att bli utesluten eller uppleva att man inte passar in på något sätt är extremt svårt; både smärtsamt och mycket stressande.
Därför söker vi också efter tecken på hur andra reagerar och vad de kan tänkas tycka om oss. Oftast genom att, medvetet eller omedvetet, på olika sätt försöka läsa av den andra personen och stämningen som uppstår. Ibland genom att efterfråga feedback från andra. I arbetslivet får ledare mycket ofta återkoppling om att de ger för lite feedback. Det finns en stor förväntan som kommer med rollen.
Men även om vi behöver och efterfrågar feedback är det inte alltid så lätt att ta emot den. Om den lyfter fram någon brist eller mindre önskat beteende så uppstår oftast ett visst obehag och en viss rädsla. Våra hjärnor och nervsystem är extremt känsliga för hot vilket hjälpt oss att överleva genom tidernas gång. Att ha ”koll på läget” genom att snabbt och instinktivt scanna omgivningen för att upptäcka faror har gett och ger oss den beredskap vi ibland behöver för att skydda och värja oss. Biologiskt fungerar vi i princip likadant i dag som för många tiotusentals år sedan och neurovetenskapen har visat att sociala hot är lika verkliga och påverkande som fysiska hot.
Att många av oss idag befinner sig i en modern kontorsmiljö och inte behöver kämpa för vår fysiska överlevnad innebär förstås inte att vår grundläggande biologi har förändrats. Därför kan även sådant som en välmenad och välformulerad feedback väcka rädsla för att inte duga, inte vara lika bra som andra, tappa status och inte få vara med.
Att kunna ta emot
När vi får återkoppling behöver vi oftast lite tid för att smälta det som sagts. Vi kan också behöva dialog för att processa och förstå. Det gamla rådet att människor bara skall ta emot feedback, säga tack och sedan vara tysta kanske kan fungera för en del men risken är att det lämnar personen oförstående och med en obearbetad känsla av obehag vilket inte är en bra plattform för att arbeta vidare med sin egen utveckling.
Även positiv feedback kan av olika skäl vara svår att ta till sig. Många gånger ser man den som en ”lite falsk” inledning som behövs för att ledaren skall kunna komma ut med det negativa. Vilket förstås innebär att man inte lyssnar eller verkligen tar in den – även om den är ärligt menad.
Många människor har också fått lära sig att man inte ska skryta, vara bättre än andra, vara malliga och uppblåsta etc. Det är en del av de normsystem som gäller och har gällt i många samhällen och därmed en del av villkoren för att ”få vara med”. Men paradoxalt nog kan sådana erfarenheter och värderingar hindra att positiv feedback verkligen sjunker in och bidrar till att stärka självinsikten och självkänslan på ett bra sätt.
Behovet av olika typer av feedback kvarstår hela livet men när vi väl hunnit utveckla en tillräckligt stabil självinsikt och känner oss tillräckligt kompetenta brukar vi bli bättre både på att ge oss själva realistisk återkoppling (”se sig själv i spegeln) och att ta emot positiv och negativ feedback från andra. Nyfikenheten och viljan att lära mer kan plötsligt bli starkare och rädslan sjunker in i bakgrunden.
Som unga är vi människor på väg att etablera oss i ett vuxenliv. Det tar både tid och kraft och då är vi på ett naturligt sätt oftast mer beroende av andras åsikter och återkoppling samtidigt som vi kan vara mycket känsliga för det som sägs.
Det är alltså på många sätt komplicerat att ge feedback samtidigt som den är så viktig att få. Som ledare, kollega eller vän kan man bara göra sitt bästa och söka vara ödmjuk för processen.
Tillit, tydlighet och värme
Att ge från hjärtat med omsorg för den andra personen samtidigt som man anstränger sig för att vara tydlig med vad man t ex upplever som problematiskt i den andres beteende är en viktig uppgift för varje ledare. Den innebär också att leva med insikten om att även om man formulerar sig efter konstens alla regler så blir det inte alltid som man tänkt. Olika personer tar emot feedbacken på olika sätt; kan höra annat än det som avses, göra olika tolkningar och ha olika förmåga att ta emot och processa informationen.
Att våga stanna kvar med reaktionerna (eller bristen på synliga reaktioner) och söka att gradvis öka tilliten i relationen ger större möjligheter att komma vidare. Att som ledare vara närvarande i kontakten och hantera både sin egen och den andres osäkerhet och känslor är något som man kan träna.
Kontinuitet och vilja att lära mer
Den självinsikt som är så viktig för vårt sätt att se på livet och interagera med andra är något vi kan utveckla hela livet. Vi behöver andra människor och vi behöver feedback för att det skall kunna ske. Självinsikt är en oundviklig grundsten för djupare förståelse för mänskliga processer och dynamiska levande system. Den är hjärtat i utvecklingen av många olika spännande perspektiv.
Men vi kan inte ta den utvecklingen för given; den kräver vilja, reflektion och kontinuerlig näring. För de allra flesta ledare och medarbetare är den central eftersom arbetslivet kräver samarbete i alla riktningar, både inom och utom organisationen.