Publicerad av 2016-02-25

 

Betydelsen av ett välkomnande klimat.

201602

 

Om medarbetarna upplever sig exkluderade eller inkluderade på arbetsplatsen påverkar både välbefinnandet och den intellektuella produktiviteten.

Vår hjärna är utvecklad för att vi ska överleva. Det är därför som vi reagerar blixtsnabbt på faror. Tänk dig att du ligger och sover, du förnimmer ett svagt ljud som du inte känner igen och inom bråkdelen av en sekund så är du klarvaken. Det samma händer om du är ute och går i skogen, helt plötsligt så håller du på att trampa på något som ser ut som en orm. Omedelbart stannar du upp och fokuserar på objektet. Det finns snabbkopplingar i hjärnan som gör att information om potentiella hot kan få oss att reagera innan tanken har hunnit med. Först blir vi rädda sedan kommer tanken, inte tvärtom

Att hela kroppen kan försättas i alarmberedskap på väldigt kort tid var en förutsättning för att våra förfäder inte blev uppätna av andra rovdjur utan kunde överleva och fortplanta sig. Vi är alltså gjorda för att scanna av omgivningen och registrera potentiella hot. Dessa signaler får högsta prioritet i vårt interna signalsystem.

Precis som vi reagerar snabbt och starkt på fysiska hot har man med hjälp av modern teknik de senaste tio till femton åren kunnat se att hjärnan reagerar på ungefär samma sätt vid sociala hot. Vi är sociala varelser som behöver varandra för att överleva och vår hjärna är utvecklad för det. Hjärnforskningen har visat att vi människor har ett fundamentalt behov att höra till och är väldigt känsliga för upplevda hot i sociala sammanhang.

I ett experiment lät man försökspersonen spela ett datorspel där man skulle bolla med två andra tecknade figurer. Försökspersonen styrde en hand på skärmen som tog emot bollen och sedan kunde försökspersonen med olika knapptryckningar välja om man kastade iväg bollen till den högra eller vänstra av de två andra tecknade figurerna på skärmen. Försökspersonen fick informationen att de två andra figurerna styrdes av var sin person som satt i andra rum. I verkligheten styrdes de av datorn och inga andra personer var inblandade.

När spelet började upplevdes det som om det var tre personer som kastade en boll emellan sig. Efter ett tag ändrades programmet så att de två figurerna på skärmen bara kastade till varandra och försökspersonen fick aldrig tillbaka bollen och var därmed utesluten ur leken.

Under hela försöket mättes aktiviteten i hjärnan. Det man kunde se var att när försökspersonen blev utesluten ur leken aktiverades samma delar av hjärnan som aktiveras vid fysisk smärta.

Att uppleva sig som utesluten gör alltså ont.

I andra studier har man undersökt hur resultatet på ett IQ-test påverkas av om man känner sig utesluten. Det sjönk med cirka 25 %. Man blir helt enkelt dummare av att bli utesluten.

Att som ledare verka för och aktivt bidra till att det är en vänlig och välkomnade atmosfär är ingen oviktig uppgift.